BloggProffs

en stilla undran

Nu har det snart gått tre veckor sedan Balto fick sin tarm befriad från bollen. Han har endast kräkts en gång sedan dess. En typisk stresskräkning då vi hade gäster och stängde in honom vilket han blev mycket upprörd över. Annars nada! Och vilken aptit! Han tjuter då han KOMMER IN efter promenaden för att sedan rusa upp och bevaka matplatsen i köket. Kastar i sig mat som han inte har gjort sedan han var valp.

En stilla undran, hur länge har bollen legat där egentligen…?

4 Kommentarer till “en stilla undran”

  1. Anna o Stina Säger:

    Den kan ha legat ett riktigt bra tag. Fick ni behålla den? Sovenir :)

  2. Mia Säger:

    Jag känner en vars schäfertik var konstant ”hängig” och åkte in&ut till vet under fyra års tid. En dag var det en bra vet som sa att hon ville öppna buken och kika lite. Röntgen hade aldrig visat något konstigt men ändå…
    Fastvuxet i slemhinnorna i magsäcken hittades en bit tennisboll som förstört både vävnad och blodkärl. Den tennisbollen mindes matten när den gick sönder och blev lite ätet på. Valpen var då 4 månader.

    Baltos boll då, ingen boll du känner igen?

    Kram, Mia&Stubina

  3. skruv Säger:

    Bollen var oigenkännlig ;) och jag kunde inte med att ta med den.

    Men vilken historia Mia! Blev hon bra sen?

  4. Mia Säger:

    Yes, hon blev bra. Pigg också. Att bollbiten vuxit fast berodde såklart på det där lite vassa gröna luddet som finns på just tennisbollar
    Det är najs med solskenshistorier :)
    Mindre najs med spyende hundar, urgh!

    Kram

Lämna en kommentar


Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu