BloggProffs

en olycka kommer sällan ensam

I fredags provade jag en joggingtur med bägge hundarna. Inga problem för Tussen att hänga med 25 minutersrunda! Balto den lilla rackaren tyckte inte det räckte med jogging så han jagade en ekorre och kom inte när jag ropade. Grrrr!!! När jag fick tag i honom skällde jag ut honom efter noter och han fick springa bakom mig resterande rundan på kanske 10-15 minuter. Under stretchingen upptäckte jag blod på dojjorna. Det visade sig att Balto hade ett sår precis över vänster framtass, typ på handleden. Han haltade stackarn, men inte så farligt. Hem och tvättade såret som slutade blöda. Jag hade tid hos veterinären för att utreda Baltos magproblem dagen efter och tänkte att de kunde kolla såret då. Lite senare när jag rastade honom började det blöda igen och då tyckte jag att det såg rätt djupt ut. Det blev veterinär fredag em också beslutade jag vilket jag är väldigt glad för. Senan till tredje tån var av! Efter resonemang bestämde vi att låta det vara med senan och bara sy ihop skinnet. 10 dagars koppelrastning och antibiotika.

Snygg även med bandage


Lördag var det dags för ultraljud. Jag var skitnervös, rädd att det skulle visa sig vara något riktigt farligt, obehandlingsbart, som gjort att Balto spytt. Vid tre tillfällen sedan augusti har han varit riktigt magsjuk, kaskadspytt och vid ett par tillfällen har vi känt en knöl i magen på honom. Jag tog honom till svensk veterinär innan vi åkte tillbaka till Moskva efter sommaren. Hon kunde inte säga något om knölen utan rekommenderade fortsatt utredning. Eftersom den bara kändes ibland (den försvann nämligen under tiden hon kände på den) så trodde hon inte att det var en tumör och då avföringen alltid har varit normal verkade det inte vara något föremål. Ha! Vad fel vi hade!

Misstänkt likt en boll!


Vi fick tid för operation redan dagen efter på ”Elefanten och hunden” veterinärklinik som lovade modern utrustning och erfaren kirurg. 12.30 började de premedicinering och strax fick Balto somna.

Risk för illamående


In på operation, sedan dryga en och en halv timmas nagelbitande innan jag fick komma in på uppvaket.

Skönt att vara med då han vaknade


Operationssåret


Hålla tassarna


Sen fick jag en massa information på ryska som båda parter förstod inte gick fram. Kirurgen ringde min vanliga veterinär som lovade komma till mig i morgon och så fick jag med mig detta.

?


Äntligen på väg hem!

Urk!


Nu är det bara att hålla tummarna för att han återhämtar sig väl!

Min älskling

2 Kommentarer till “en olycka kommer sällan ensam”

  1. Mia Säger:

    Ajajaj! Inte konstigt att han haft ont i magen då…..stackars Balto!
    Men nu ska han väl bli pigg(ast)?

    Kram, Mia&Stubina

  2. ImoAnna Säger:

    Hej! Vad snyggt du gör. Vilken duktig Border Terrier!!!!! Hoppas olyckorna vänt och att allt går mer Baltos väg. Ska försöka gå in här oftare. Roligt att du bloggar. Skickar mina hemsidor och bloggar allteftersom de blir klara.
    Kramar Anna

Lämna en kommentar


Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu