BloggProffs

lördag idag

februari 18th, 2012

Fick meddelande via Varvara igår att jag var inbjuden att delta i dragträningen med Renat om sålde selen, idag. Är ju inte snorkigare än att jag tackar ja när jag får frågan två gånger :) Så upp i morse och iväg 9.20. Mata in i GPSen och iväg. Samma dumma väg som sist förstås med vägbygge och genom stan istället för på transportringen. Vad trodde jag? Jag kom för sent och missade dem. Parken, Kuskovo, är enormt vacker och har både en sjö och ett palats. Lika bra att ta en joggingrunda när jag ändå var där.

Råkade knäppa, sjön


Ca -10, hur klär man sig? Jag körde med joggingskor, underställ, träningsbrallor, fleece och skaljacka. Träffade en från gänget som meddelade att de var vid sjön. Sprang dit men hittade dem inte. För att göra en lång historia lite kortare blev det 40 minuters uppvärmning på egen hand. Sen hittade vi varandra!

Balto godkänns av de riktiga draghundarna


Ledarens tik var het på gröten


Sen blev det drag! Ledarens tik löpte, perfekt morot!

вперед!


Vi är rätt nöjda både jag och Balto efter dagens låååånga löprunda.

februari redan

februari 11th, 2012

Idag har jag varit iväg och provat ut en dragsele i nomemodell till Balto. Självklart körde jag fel och hamnade i probka men den snälla farbrorn väntade på mig. Blir så glad och tycker så mycket om de här ryssarna när jag får möjlighet att möta dem (dvs när de kan engelska och vi har något gemensamt intresse). Mannen som sålde selen, tillverkar dem själv (tror jag) och verkar duktig inom drag. Han bjöd in oss att delta i nästa träning, löpning bakom dragande hund. Jag undrade om det inte är lite för kallt (-20) och han garvade. Han hade bott i Sibirien och Alaska och visste tydligen vad kyla är. Han fick alltså vänta en dryg timme på mig och säger ändå när jag köpt selen, vänta du ska få en present. Och så fick Balto ett halsband i samma stil som selen :) Testade selen direkt och den verkade bra. Balto travade på som ett tåg. Blir faktiskt lite sugen att hänga på nästa lördag!

Balto i nya selen (nya lägenheten)

Lilla Tussen har fått sig en jacka i rysk modell. Dock inget snordyrt märke ;) Han är inte så nogräknad.

Bra när det är -30 ute


Lydnaden går framåt med Tussen. Han är ganska lugn. Ibland tar det lite tid för honom att förstå, men oftast lär han sig snabbt. Tror att han kan bli ”rädd för att göra fel”, eller snarare att det tar lite tid då jag varit för otydlig. Jag måste tänka mig för för han är väldigt känslig för ”missnöje”. Om jag råkar använda samma ljud vid felbeteende som jag använder med Balto, typ ehe, så tappar han svansen och vill inte vara med. Ett glatt hoppsan är det som gäller med honom. Nu när det är så himla kallt har vi paus från kursen men tränar lite hemma på egen hand. Fast mest blir det skidturer.

Lydnaden med Balto är ett bekymmer för mig nu. Jag är jätteglad att han har aptit, inte kräks och har gått upp hela 4-5 kg i vikt sedan operationen! Han mår helt enkelt bra! Däremot funkar det inte i lydnaden. Vet inte om jag ska lägga ner helt… Jag har anmält till en kurs för Eva Bodfäldt, som jag har mycket god erfarenhet av och höga tankar om. Tre dagar i sommar. Hoppas hon kan hjälpa mig en bit på vägen. Tror inte mitt ledarskap räcker. Vi hamnar hela tiden i att han kräver sin belöning, pip och irritation. Han är en arbetsmaskin när det gäller bruksmomenten, de är självbelönande. Men att få honom att vilja arbeta för mig känns helt omöjligt. Han jobbar endast för att få sin boll. Kanske att det skulle gå att fortsätta som tidigare och föregå pipet, belöna med boll och sakta kunna öka tiden han kan jobba men jag vet inte om jag har tålamodet. Höll på länge och mycket förra våren och det räckte inte för tävling. Kan inte riktigt se det som en kul utmaning just nu för jag tror inte riktigt på det. Mitt mål med lydnaden är tävling, kan jag släppa det kan vi fortsätta bara för att ha skoj och då kan han få pipa hur mycket han vill.

Vi har haft ett långt uppehåll från skyddsträningen pga Baltos skador men nu drar vi igång igen. Balto har ”läkt som en hund” som man säger här i Ryssland. Här behöver hundar vare sig bassäng eller annan rehabilitering ;) Jag har haft kontakt med rehabiliterare i Sverige och har fått råd kring Baltos rehabilitering. Jag har följt råden och hittills har det gått bra. Hoppas han håller i längden också! Körde förra veckan och herre jisses vad han var överladdad! Kul matte skrek Balto och glömde väl lyssna… Kanske blir det i morgon igen. Hoppas han kan vara lite mer sansad då :)

Balto och Tussen funkar jättebra ihop. Ibland ska Tussen ha lite ”stryk”, det är underbart att se dem, Balto verkar ha absolut koll på var gränsen går. Och Tussen är inte den som ger sig i första taget.

God Fortsättning!

december 29th, 2011

Den lilla skiten har nu hunnit bli dryga halvåret. Han är mycket uppskattad av hela familjen. Även Pers hjärta har mjuknat något :) Anledningen är hans alldeles underbara lynne. Han är lugn och gosig inomhus, väcker ungarna om morgnarna genom att slicka i ansiktet när jag lyfter upp honom i sängen och sitter i knät på dem då de spelar kort. Ute vill han gärna sprida sitt glädjeevangelium. Han viftar svansen och vill leka med alla andra hundar! Han tränar gärna med stormatten och hänger med på promenaderna oavsett hur långa (eller korta för den delen) de är. Han kräver inte mycket och är med på allt.

Den stora reparerar sig fantastiskt fort! Magen har läkt fint och han har slutat kräkas :) I och med träningsuppehåll och mindre motion har han lagt sig till med lite olater, som att inte alltid komma när jag ropar och bete sig lite både inne och ute. Men jag har full förståelse för det. Han är en arbetsmaskin och behöver helt enkelt få jobba! När jag kommer hem från Spanien ska jag börja åka lite skidor med honom, om han fortfarande ser ren ut ska jag prova lite skyddsträning igen. Saknar det! Tävlingslydnad med Balto är faktiskt sådär att hålla på med. Har tyvärr fått erkänna att jag inte tycker det är så kul som det är med andra hundar (som Freja eller Tussen). Han är för självständig tror jag. Om jag tränar med bollen kräver han att få den och blir ”för mycket”. Han varvar upp och ljudar. Om belöningen dröjer kan det hända att han stöter efter bollen. Mindre het belöning så hamnar han fel i motivation och ljudar utav den anledningen… Jag kan träna med boll och belöna ofta i början av träningen (så som jag gjorde under våren) med bieffekten sega sättanden och en hund som enbart jobbar för bollen. Känner mig tveksam till det, måste finnas en annan väg. Han har en enorm arbetskapacitet! Vi får se om jag blir sugen igen i vår (säkert, jag är en lydnadsnörd trots allt) eller om jag tycker det räcker att köra med Tussen.

GOTT NYTT ÅR!!!

en stilla undran

december 8th, 2011

Nu har det snart gått tre veckor sedan Balto fick sin tarm befriad från bollen. Han har endast kräkts en gång sedan dess. En typisk stresskräkning då vi hade gäster och stängde in honom vilket han blev mycket upprörd över. Annars nada! Och vilken aptit! Han tjuter då han KOMMER IN efter promenaden för att sedan rusa upp och bevaka matplatsen i köket. Kastar i sig mat som han inte har gjort sedan han var valp.

En stilla undran, hur länge har bollen legat där egentligen…?

fjärr

december 3rd, 2011

en olycka kommer sällan ensam

november 20th, 2011

I fredags provade jag en joggingtur med bägge hundarna. Inga problem för Tussen att hänga med 25 minutersrunda! Balto den lilla rackaren tyckte inte det räckte med jogging så han jagade en ekorre och kom inte när jag ropade. Grrrr!!! När jag fick tag i honom skällde jag ut honom efter noter och han fick springa bakom mig resterande rundan på kanske 10-15 minuter. Under stretchingen upptäckte jag blod på dojjorna. Det visade sig att Balto hade ett sår precis över vänster framtass, typ på handleden. Han haltade stackarn, men inte så farligt. Hem och tvättade såret som slutade blöda. Jag hade tid hos veterinären för att utreda Baltos magproblem dagen efter och tänkte att de kunde kolla såret då. Lite senare när jag rastade honom började det blöda igen och då tyckte jag att det såg rätt djupt ut. Det blev veterinär fredag em också beslutade jag vilket jag är väldigt glad för. Senan till tredje tån var av! Efter resonemang bestämde vi att låta det vara med senan och bara sy ihop skinnet. 10 dagars koppelrastning och antibiotika.

Snygg även med bandage


Lördag var det dags för ultraljud. Jag var skitnervös, rädd att det skulle visa sig vara något riktigt farligt, obehandlingsbart, som gjort att Balto spytt. Vid tre tillfällen sedan augusti har han varit riktigt magsjuk, kaskadspytt och vid ett par tillfällen har vi känt en knöl i magen på honom. Jag tog honom till svensk veterinär innan vi åkte tillbaka till Moskva efter sommaren. Hon kunde inte säga något om knölen utan rekommenderade fortsatt utredning. Eftersom den bara kändes ibland (den försvann nämligen under tiden hon kände på den) så trodde hon inte att det var en tumör och då avföringen alltid har varit normal verkade det inte vara något föremål. Ha! Vad fel vi hade!

Misstänkt likt en boll!


Vi fick tid för operation redan dagen efter på ”Elefanten och hunden” veterinärklinik som lovade modern utrustning och erfaren kirurg. 12.30 började de premedicinering och strax fick Balto somna.

Risk för illamående


In på operation, sedan dryga en och en halv timmas nagelbitande innan jag fick komma in på uppvaket.

Skönt att vara med då han vaknade


Operationssåret


Hålla tassarna


Sen fick jag en massa information på ryska som båda parter förstod inte gick fram. Kirurgen ringde min vanliga veterinär som lovade komma till mig i morgon och så fick jag med mig detta.

?


Äntligen på väg hem!

Urk!


Nu är det bara att hålla tummarna för att han återhämtar sig väl!

Min älskling

kanske lite vardagslydnad

november 13th, 2011

Finns det något tråkigare kring hund än vardagslydnad? I träningsväg alltså. Och samtidigt så oerhört viktigt att det fungerar! Åtminstone gå fint i koppel, ovillkorlig inkallning, hälsa med alla fyra tassarna i backen, vara lugn inomhus. På grund av lathet, bristande motivation, okunskap, optimistiskt tänkande, bristande ledarskap och vad det nu mer kan ha varit, misslyckades jag rätt så rejält med de två första punkterna med Balto. Första halvåret lurades jag av att han alltid kom på inkallning, han var inte så förtjust i andra hundar eller människor och han var mycket uppmärksam på mig, lättränad. Plus att ”stora stygga Freja” höll viltintresset i schack, misstänker jag. När han hade jagat första gången tänkte jag väl att jag måste ha mer koll (och hur krångligt är det inte att gå med lina? Dessutom när väl jakten är igång har man ju ändå inte en chans att stampa på linan). Sen det där med kopplet, puh vilken envis hund! Nu kan Balto gå fint i koppel när jag går själv med honom, dvs utan annat mänskligt sällskap. Så snart jag fokuserar på någon annan tar han chansen att dra på. Då finns alltid alternativet att sätta på honom selen så får han dra så mycket han vill :) Jag har lyckats med inomhusbiten och hälsningsbiten, det får jag ge mig i alla fall.

Med Tussen vill jag förstås inte göra om samma misstag. Nu har Tussen blivit så stor att han börjar känna sig rätt säker på sig själv och han är en nyfiken liten krabat. För ett par veckor sedan märkte jag för första gången att det inte stod rätt till med inkallningen. Jag ropade och antingen kom han, eller också inte. Nu har jag tagit tag i det och jobbar med lina. Jag ser till att hålla i linan när jag ropar, kommer han inte blir det ett ryck i linan för att bryta hans uppmärksamhet och påminna honom om att jag har ropat och att det faktiskt betyder att han ska komma. Sen blir det massa beröm när han tittar upp :) Varvara intensivtränade under den veckan som hon hade honom hos sig. Han var med på jobb med en valp som behövde öva inkallning under lek med annan valp. Perfekt!

Det där med koppel blir inte så stort problem. Skulle han nu dra så märks det knappast, men jag har börjat markera det. Inget ryck utan en liten snärt i kopplet. Han är väldigt lyhörd.

När jag sitter och skriver slår det mig att jag inte ens har tänkt på hur han beter sig när han hälsar på folk. Måste kolla det!

I träningen mot att bli en tävlingslydnadshund har han senaste passen visat ett väldigt intresse för att nosa. Kul för honom, mindre kul för mig. Men han gör framsteg ändå den lilla krabaten :) Blir nog bra vartefter även om vi inte kommer upp i VM-klass, har ju liksom inte så stora ambitioner med honom :)

mera mentaltest

november 7th, 2011

Jag hade grym träningsvärk i ryggen efter den där ”skogspromenaden” :)

baltos mentaltest nu på film!

november 1st, 2011

Mentaltest på schäferhundklubben Uddevalla i somras.

leende själ

oktober 19th, 2011

Nu har den där jobbiga irritationen och ilskan släppt taget om mig. Så sköööönt! Det värsta med såna där arga, gråa perioder är att jag lätt kommer in i en tjurig, negativ spinn, nedåt. Sen, när hormonerna (dem skyller jag på ibland) har lugnat sig är jag kvar i träsket.

När Balto är frustrerad och piper är det förstås jätteviktigt att jag är helt lugn. Men hur lätt är det när man hatar pip? Senaste tiden har jag misslyckats. Det var därför jag hade en paus i lydnaden. Igår började jag träningen igen, med en leende själ :) Hemma i Uppsala var det lättare att ha en leende själ för jag hade min träningskompis som påminde mig och så var Freja en betydligt enklare hund än Balto. Nu måste jag komma ihåg det utan påminnelser och nu jädrar ska jag klara det! När jag inte kan hålla känslorna i schack ska jag ta en paus från träningen. Igår i alla fall var vi med och tränade i en lydnadsgrupp. Det var mycket hundar omkring oss och planen var iordningställd. Balto laddade som tusan på konerna och var ganska okoncentrerad på så vis att han ville ha koll på det mesta. Samtidigt ville han verkligen jobba och var på spänn. Vi körde inget fritt följ men behövde transportera oss mellan momenten, de transportsträckorna blev ljudliga. Men jag var blank!

Idag körde vi skydd för första gången på några veckor. Det visade sig att min träning att ”vakta” på egen hand har givit resultat. Idag var han klistrad vid benet stor del av träningen. Jag älskar det! Så häftigt! Tränaren testade att provocera honom när jag satt på ett hinder och tränaren var bakom och två gånger hoppade han över men sen var han kvar klistrad vid mig som han ska.

Jag hade med mig visselpipa idag för inkallning. När jag provblåste dissade tränaren den totalt, den var alldeles för låg. Jag fick en känsla att han sa det bara för att, så jag hävdade bestämt att den var mycket bra. Bara att testa. Vi körde attack från långt håll med bett i en skyddsärm. Jag visslade och Balto kom som en oljad blixt! Ha ha! Härligt att 1) hunden är så villig att komma 2) ha rätt! Dessutom bet han fullt idag. Jag är väldigt nöjd och jag ser på min stjärna att även han är nöjd.

Fick förresten ett tips under en föreläsning om hur man kan bli gladare. Man sätter en penna på tvären i munnen så läpparna tvingas till ett leende. Då registrerar hjärnan att kroppen ler och frisättningen av dopamin (kanske?) ökar. 7 minuter ska man ha pennan i munnen. Så numera kan man se en galning med jättegrinet åka runt i Moskvatrafiken :D


Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu